torsdag 13 juli 2017

Klantiga jag

Gårdagen var intressant. Lyckades klanta mig i vanlig ordning. Började dagen med att tappa mobilen i fontändammen vid byagården. Plask! Tur den är röd så den syntes i grummelvattnet med alla grodynglen. Fortsatte med att försöka fånga en tupp som flyttat in i Smulans hundkoja. Det blev en galen jakt där tuppen landade på min axel, och sedan rivstartade från min arm. Aj!
Vidare till Max-restaurangen för lunch. Vet ni att deras servetthållare kan anfalla? Passa er, för om man drar lite för snabbt så öppnas luckan på framsidan och så flyger det servetter över hela golvet! Jag orsakade servettkaskad! Fick hjälp av en snäll man som sa att sådant händer honom hela tiden. 
Stackare där. Det är pinsamt att vara klantig.
På badhuset lyckades jag förstås inte få badkortet att funka. Lär mig aldrig vilken grej man ska blippa det mot. Det blev en smärre kö bakom innan jag fick det att fungera med hjälp av personalen. Jag menar... Alltså. Hur länge har badhuset funnits? Tjugo år minst. Tycker liksom jag borde ha kläm på det där vid det här laget. Tur i alla fall att jag inte tappade nyckeln i bassängen också. Det har hänt ett par gånger, och då måste man be personalen att komma med bultsax. De har en på lager som tur är. 

Sist lånade jag den och klippte låset själv. 
Annars gick badet finfint. Att jag råkade boxa en kille på näsan då jag sträckte på mig i bassängen, det gick ju bra. Han märkte det nog knappt.
Får vi hoppas.
Det där med att vara klantig blir liksom en livsstil tillslut.
Men det finns en klar fördel med den. Det är avväpnande då folk flinar åt en, och nästan alltid får man hjälp, eller ett par ord på vägen, och det är faktiskt inte så illa.

Tupp i hundkojan som är en lekstuga. Bilden är suddig på grund av nyligen
badad mobil.

tisdag 4 juli 2017

Ljuvligt

Jag har inte bloggat på ett tag. Istället har jag skrivit på mina berättelser, och varit utomhus en hel del i den här ljuvligt ljusa sommaren. 
Vi har fiskat, och badat, och varit till Piteå där vi hade picknick i Badhusparken. 
En fiskekväll i byn. 
En picknick med barnen i Badhusparken där det var Loppis.
Jag älskar de ljusa försommarnätterna, den skira grönskan och att se hur livet vaknar till och växer i naturen. Fisken som slår ringar på den vindstilla vattenytan långt efter läggdags och solen som aldrig vill gå ner. 
 Idag regnar det och jag passar på att hinna i kapp lite inomhus. Städa måste man ju, och måla en bild, en idé till ett bokomslag. 
Jag återkommer med bilder på det senare. 

Allt gott!

Therese



onsdag 31 maj 2017

Musöron, bäverplask och berättarperspektiv

I morse då vi gick den här vägen kom en stor bäver och simmade. 
I kurvan där framme blev den lite irriterad på Smulan och mig som smög bakom buskarna.
Ett högt delfinhopp rakt upp i luften gjorde den. Så högt en klumpig bäver nu kan hoppa förstås.
Och så slog den med den platta svansen mot vattenytan. 
Vilket plask det blev.
Och på detta har jag förstås ingen bild. :) 


Nu sitter jag med text igen. Det är en lite längre text som varit första vändan hos lektör.
Jag ska prova att byta berättarperspektiv. Från jagform, förstapersonperpektiv, till tredjeperson med mer utav allvetande berättare.
Det ger möjligheten att på ett naturligare sätt se skeendet från två karaktärers synvinkel.
Handlingen är i presens, och jag lurar på att den ska få vara så.
Fast mitt vanliga skrivsätt är nog imperfekt. På sista tiden har jag börjat skriva mer i presens.
Presens gör att man känner att det händer här och nu, och det var så jag ville ha det med den här berättelsen.
Nu blir det alltså; "Hon går till bilen", istället för "Jag går till bilen". Men byter jag till imperfekt också blir det "Hon gick till bilen."

Vi får se hur det går. Ännu har jag bara hunnit tio sidor av 165, och det känns som om min hjärna vridit sig ett halv varv runt, och säkert kommer den att få träningsvärk också.


Återkommer med mer fakta kring detta då jag vet vad jag håller på med. Nu krävs det kaffe och en rejäl sittning innan jag är nöjd för dagen. :)

Allt gott! /Therese

måndag 29 maj 2017

Korrektur och ystra yngel

Just nu sitter jag och pysslar i ordning en liten text som ska gå till korrektur.
Jag fixar i ordning en version utan bilder som ska bli enklare jobba med för min lektör/korrekturläsare.
Just det här manuset gjorde jag med bilder till samtidigt som jag skrev.
Mest som en kul grej, men jag kände också att bilderna förde tankarna framåt.
Utan bilder känns det naket.
Men samtidigt ger det mer utrymme för de inre bilder man får då man
läser.
En stund till får jag hålla på innan jag är klar, och då texten är mejlad är det dags att hoppa över till ett annat projekt.
Då ska jag skriva färdigt texten till bokstaven Y i alfabetsprojektet.
Det blir bland annat lite ystra yngel som yr under ytan.
Men där emellan kommer en hundprommis med fotosafari.
Vi har äntligen fått lite musöron i träden och det måste så klart förevigas.

Allt gott!

Therese




måndag 22 maj 2017

Nissen läser I Monstrens rike, De förhäxade barnen

Den här boken som är en fantasy, eller en saga kanske, är skriven av Johanna Strömqvist och illustrerad av Johan Idesjö. 
Berättelsen handlar som Saga som bor i en skog där det alltid är vinter. I skogen finns monster infrusna i tjock is. Sagas mamma har magiska krafter, men då hon blir sjuk börjar monstren plötsligt att tina upp. Saga måste ge sig ut på en lång spännande färd för att finna ett botemedel till sin mamma.

Bokens språk passar både för högläsning och för att läsa själv. 
För Nils är det lite enklare uppbyggda språket perfekt, då långa meningar ofta gör att läsandet hakar sig. (Vilket i sin tur gör att han tröttnar.)
 I den här boken var det enklare för honom att läsa längre bitar på egen hand.
Jag tycker mycket om själva idén, och handlingen som sådan. Särskilt att karaktärernas personligheter kändes nyanserade. Allt var inte så där svart eller vitt och även berättelsens antagonist visar sig ha mjukare sidor. 
Nils tyckte också om boken. Den var spännande och fantasifull tyckte han. 

Av Nils fick den här boken tre och en halv iskristall av fem möjliga. 

Sidantal; 160
Bokförlag; Semic
Läsålder; 9-12 år


Den här boken har en uppföljare som heter I Monstrens rike. Jakten på nattstjärnan.

Allt gott!

Therese

söndag 21 maj 2017

Ett bokbussmejl

Jag fick ett mejl från en tjej som flyttat till landet och funnit bokbussen.
Glatt beskrev hon hur den åker omkring bland gårdarna, och hur hon klivit in, hittat min bok och lånat den. Hon tyckte om den och beskrev så fint varför.
Tänk vad glad man kan bli av ett mejl och av tanken på att ens lilla bok åker runt bland gårdarna någonstans i Värmlandsskogarna.
Ur Korpmåne. Bild; Emma Ekstam.
Sagas och Seths hus.
Bokbussen kommer till min by också. Nästa gång är det juni, och sommarlov och jag har redan skrivit in det i kalendern. En stunds prat om böcker och läsning. Utbyte av bokstips med någon trevlig granne, kaffe efteråt med boktraven balanserades på fikabordet.
För mig är det livskvalitet. :)
Ett stenkast från platsen bokbussen stannar på.


lördag 20 maj 2017

En alfabetsbok och en hundig tok

Idag har jag suttit och klurat på ord. Ord som börjar på eller innehåller bokstaven Y.
Det är nämligen så att jag är med i ett alfabetsprojekt. Vi är 29 författare och 29 illustratörer som är med. Vi jobbar två och två med varje bokstav. En illustratör och en författare, och boken ska bli klar till bokmässan i höst.
Jag ska skriva om en ylande Yeti. Men heter hon Yrsa eller Yara?
Ingen aning... Men kanske Yara ändå. Hon bor ju i Himalaya.
Ja, vi får se vad det blir. Vet ni förresten att det finns en bambusort som heter Yushania?
Det är mycket man får lära sig då man ska skriva en kort text på y.

Efter att ha suttit still alldeles för länge rastade jag den här token.
Isen håller på att gå upp och hon blev helt vild och galen då hon såg vatten.
Vatten med pinnar och en stor sten. Kan inte bli bättre!

Smulan for runt som ett jehu med pinnarna. 
 Allt gott!
/Therese

lördag 13 maj 2017

Förkylt med Jorden vaknar

Ja så är det dags att vara förkyld. Är inne på fjärde dagen med feber.
Egentligen så ska jag inte klaga över det här, för jag är sällan förkyld. Brukar påstå att det är alla år inom vård och skola som gjort mig lite immun. Men det var länge sedan jag jobbade som vanligt nu. 
Råder bod på tristessen gör jag med en bok. Jorden vaknar av Madeleine Bäck.
Det är uppföljaren till Vattnet drar från ifjol, och den mittersta delen i en kommande triologi.
Läsning pågår

Hittills har jag hunnit hälften. Den är klart intressant, innehåller en del oväntade beskrivningar och klockrena uttalanden från karaktärerna. Jag känner mig lite hemma i språket, men också i karaktärerna. Ändå är det långt mellan Gävle och Bodentrakten. 
Den här magin, ritualer där katter hade betydelse. Jag vet att det förekommit här i trakterna också. 
Det är inte utan att jag undrar vad som är sant bakom. Fast vill man veta det?
Nåväl, jag läser vidare så får ni en riktig recension senare. 

Ha det fint!

/Therese

Det här är ett par av mina favoritträd,  Skogen är ett tema i Madeleine Bäcks
böcker, och sällan har den varit så krypande kuslig.

fredag 12 maj 2017

Nya bilder på Printler

Jag har laddat upp ett par nya bilder på Printler. 
Så här ser de ut. Man kan få dem i olika storlekar och med eller utan ram. 
Jag gillar den här funktionen att man kan pröva att hänga bilderna i olika miljöer för att se hur de skulle ta sig ut på en vägg. 
Klicka på länken så kommer du dit!
Det finns tusentals fina bilder att välja på på sajten.


Allt gott!
/Therese



måndag 1 maj 2017

Nissen läser Sune i fjällen

Det här med Sune är en grej i vårt hus sedan länge. Nisse gillar Sune. Fast ibland tycker han att det är så pinsamt att han gömmer sig under kudden då jag läser för honom, eller då han ser någon av filmerna. 
Han liksom försvinner ner mellan soffkuddarna och bara dööör en stund. 
Det är ju svårt att gömma sig under kudden då man läser själv, men det gör han säkert också.
Sunes pappa Rudolf är ju så piinsam!
Och Sune sedan då, som tror han är en sådan tjejtjusare. Nissen suckar. 

Om Sune i fjällen tyckte Nissen så här;
"Jo boken var bra, och lättläst. Fast det var lite dumt att se filmen först."
"Varför då?" undrade jag.
"Jo för att då fick man liksom se extramaterialet som inte fanns i boken, och det var extramaterialet som var bäst." 
"Som vad då?" undrade jag. 
"JO, det var två VÄLDIGT pinsamma grejer som bara hände i filmen. 
Men det var dom bästa grejerna", sa Nisse. "En var en danstävling, och den andra var när dom sov i tält. Så sjukt töntigt."
"Därför ger jag boken tre "Varning för snöras skyltar," och filmen får fyra."

Bokens författare heter Sören Olsson och Anders Jakobsson.
Förlag; Egmont kids Media Nordic
Sidantal 161.
Bilder;Lovisa Lesse.

Bilden nedanför tog jag då Nissen avbröt sig i bokläsningen för att ta en filmpaus.
:) 

Allt gott från oss!


Sune i fjällen finns hos Bokus.

söndag 23 april 2017

Världsbokdagen 2017

Dagens boktips från Nissen och Lovis. 
Idag är det internationella Världsbokdagen.
Det är en dag som instiftades av Unesco 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten.
Själva idén kommer från Katalonien i Spanien där man varje år sedan början av 1900-talet firat Skyddshelgonet Sankt Görans dag genom att ge bort en bok till någon man tycker om, och få en ros tillbaka istället. (Källa Wikipedia.)
Här har vi firat med att läsa både högt och lågt, hittat några riktigt gamla sagoböcker, och skrattat gott åt bland annat sagan om mäster skräddare. 


Allt gott från oss!
/Therese

onsdag 19 april 2017

Påsk och sånt

Så har påskhelgen kommit och gått. 
Jag har fyllt år, bakat tårtor och känt mig gammal. Sprungit runt på skaren i skogen med vovven, spanat på svanar, hittat djurspår och känt mig ungefär lika barnslig som när jag var elva och lekte "indian" hela dagarna. 
Så har jag hunnit med att skicka manus till lektör också. Det är alltid nervöst. 
Vad ska hon tycka? menar jag. Tänk om hon tycker det är kasst...Eller så dåligt att det blir bra rent utav. Fast då är det ju inte så farligt förstås. 
Det finns ju en chans att hon gillar det också. Lovisa som testläst gjorde det. 
Så nu är det bara att vänta och se, hoppas på det bästa, och jobba vidare på något annat under tiden. 

Vi ligger efter med bokrecensionerna Nissen och jag. Det kom en påsk i vägen. 
Men inom kort ska vi ha fått upp en här på bloggen.  

Ha det bra tills dess! 
/ Therese 

torsdag 13 april 2017

Glad påsk!

Hoppas ni har det fint så här på skärtorsdagskvällen. Själv är jag på väg till Blåkulla, fast det är ju sådan faslig motvind. Lite bökigt att blogga från kvastskaftet är det allt. Skulle ha tänkt på att ta björkkvasten istället för piasavan. Det är liksom lite mer luftmotstånd i den här, och så är den ju köpt på Dollarstore. Tycker den vinglar oroväckande. Undrar om skaftet håller på att lossna... 
Kanske får vända och fara hem i stället. Kolla någon bra film...

Ja, och det tänker jag faktiskt göra nu. Kolla en film alltså.
Inte fara till Blåkulla. 
Men vad ska man välja. Något med fantasytema kanske, det kan ju passa och så får vi poppa lite popcorn Nissen och jag.

Vi har hunnit läsa ut en till bok förresten. Sune i fjällen, och i morgon kommer Nissens recension av den här på bloggen. 
Själv läser jag om Aprilhäxan av Majgull Axelsson, och det om något är väl passande en dag som denna.

Ha det fint tills vi hörs!

/Therese
https://www.bokbloggar.se/

måndag 3 april 2017

Isvingar


Naturen är förunderlig.
En ständig källa till inspiration.

Hoppas ni har det bra idag.
Allt gott!
/Therese


lördag 1 april 2017

Nissen läser, Kryp av MG Leonard


Det här är en snygg bok. Ett spännande äventyr i entymologins värld. (läran om insekter)
Jag älskar omslaget med dess olika lager och strukturer. 
Lite partisk är jag förstås, för min pappa var en passionerad insektsmålare, och minnena av alla fantastiska kryp som växte fram under hans penna gör förstås att jag tycker extra mycket om det här omslaget.  

Så till handlingen. Tolvårige Darkus Cuttles pappa är spårlöst försvunnen. Han försvann från sitt jobb på naturhistoriska museet där han satt i ett låst rum och arbetade med insekter. 
Darkus som vet att hans pappa aldrig skulle försvinna frivilligt ska nu bo hos sin farbror Max som är arkeolog. 
Granne med farbror Max bor två galna kusiner Humphrey och Pickering. De har fullt med märkliga stora skalbaggar i sin lägenhet och en av dessa vill bli Darkus vän. Darkus döper sin skalbaggskompis till Baxter. 
När Darkus blir vän med nya skolkamraterna Virginia och Berhtholt beslutar de sig för att försöka hitta Darkus pappa. Men snart har de en fiende på halsen. Lucretia Cutter, modeskapare och galen vetenskapskvinna. Hon verkar vara besatt av skalbaggar, och har inte några goda avsikter. 
Men finns det någon koppling mellan den hänsynslösa Lucretia, grannarna med alla sina insekter och Darkus försvunna pappa?

"Den här boken var bra och spännande" tyckte Nils. "Det bästa var att skalbaggarna var så söta och kloka, och så möbelskogen. Den var cool. Vem vill inte ha en hel trädgård full med möbler att bygga kojor i?"
Betyg; Nils ger Kryp, fyra bombarbaggar av fem möjliga. 

Bokförlaget Opal
Författare MG Leonard
Sidantal 332
Omslag; Niklas Lindblad 

M G Leonard skrev boken för att bota sin insektsskräck. Det här är första delen i en triologi.