torsdag 19 oktober 2017

Mockiskalender


Jag har provat att göra en kalender med egna foton. Tänka sig att det var första gången.
Nu är det flera som vill köpa en och jag inser att jag kanske borde ha tänkt på det här tidigare. 
Vad ska man göra med alla dessa bilder man tar?
Bara ha? Eller göra något med?
Själv fotar jag mest för att det känns som ett annat sätt att se livet, genom linsen. Det känns lite som att jag ser saker bättre så. 
Det blir mest naturbilder.
Min äldsta son brukar säga; men ta bort kameran då, njut i stället. 
Man behöver faktiskt inte spara allt man ser. 
Nä...Men jo, lite. :) 

Jag har ett konto på Printler också. Där kan man beställa konsttryck av tusentals fotografer. 
Hobbyfotografer och professionella. 
Själv har jag fått sälja några bilder där. 
En svartvit med en gammal kamera på är den som gått bäst. 
Och i dagarna kommer jag att lägga upp några fler på samma tema. 
För kameror samlar jag på. Sådana där gamla man får på loppis för några tior.
Det gör inget att de inte funkar. 
Jag brukar tänka mig att de redan tagit en massa fantastiska bilder, och det är nästan så att jag kan föreställa mig hur de bilderna kunnat se ut. 

Man har som sagt inte roligare än man gör sig!

Allt gott!

Therese
Bilder från Mockträsk



torsdag 12 oktober 2017

Bokmässan 2017 del ett, med kass mobilkamera och fotriktiga skor.

En sak som man bör ha förutom lokalsinne på bokmässan är sköna skor.
För man står och går, och glömmer bort tiden bland alla intryck och uttryck, så man står och går ännu mer av bara farten.
(Vissa går i pumps. Det gör inte jag, men jag är fascinerad av de som kan.)

Fredagen på mässan strosade jag runt på egen hand. 
Träffade jättetrevliga redaktionen på Idus förlag, som ska ge ut mitt senaste alster, och hälsade på hos Opal som gav ut mitt förra. 

Jag lyssnade på föredrag om skrivande, och författarsamtal om ännu mer skrivande, och stötte på folk jag träffat förr, och sådana jag aldrig sett men helt sonika bara krockade med i vimlet så vi började prata. 
Viveca och Camilla Sten, Ingela Korsell och Jo Salmson pratade om att skriva skräck för barn, och frågan var; hur läskigt man kan skriva egentligen? 
Svaret de gav var entydigt, hur läskigt som helst. 
Fast man får tänka sig för med språket. 
Viveca och Camilla Sten kommer förresten till Eyvind 2017 som är Bodens bokmässa också, så dit kan ni gå och lyssna om ni gillar skräckinjagande ungdomsböcker. 


Så här på mässan är jag ofta ganska inriktad på vad jag vill se och göra. Vem jag vill lyssna på eller träffa, och det är ingen dum idé att göra upp planen innan man kommer iväg. För väl i vimlet blir det plötsligt långt mellan montrarna ifall man har en tid att passa. 

Bokmässan i Göteborg ja. Jo, den är stor och brokig. det här var på fredagsmorgonen, och som ni ser inte så mycket folk ännu. Det stora trädet i mitten var perfekt att ta sikte på så att man slapp gå vilse i monterlabyrinten.

Min mobil kan inte fota längre. Det här är i alla fall Åsa Önell som samtalar
med Elisabeth Östnäs och Charlotte Cederlund, kring skrivandet på Skrivas scen
där man kunde höra många bra samtal under mässdagarna. 
Känner ni igen? Om man läser böckerna av Martin Widmark och Helena Willis
så känner man igen Cirkus Splendido. Nu som fint barnland på mässan.
Nu har mina hönor fått nästan en sådan här vagn. :D 

Från svenska barnboksakademin kommer dessa
fina planscher. Sjutton skäl för barnboken. 
De kan laddas ner här;


Nej, nu måste jag kila. 
Men kommer snart tillbaka med lite mer bokmässa. 

Allt gott!
/Therese